Hej allihopa! Amanda frågade mig om jag ville gästblogga här så varför inte? Har aldrig gjort det förut så detta blir kul!

Mitt namn är Josefine Pehrson, jag bloggar i vanliga fall också - på min och min kompis blogg teamhusebacken.blogg.se. Jag är en tjej född 94 som har en maxad c-ponny som heter Fantasia. Hon är min allra första häst, och hon kommer få stanna hos mig för alltid, hon är verkligen min bästa vän! Hon är ett gammalt sto på 19 år, för det mesta sur, grining och jobbig, haha.

Jag tänkte berätta lite om vår historia. Det hela började när jag fick syn på en annons på en ponny som hette Fantasia. Namnet var speciellt så det satte sig i huvudet direkt! Nu kan jag säga att annonsbilder var fruktansvärt ful, likaså den svankryggande betande ponnyn på bilden. Vi ringde för en provridning. Hon som sålde Fantasia var inte hennes ägare, utan någon som sålde henne åt den riktiga ägaren. Så det var till hennes gård vi åkte, i Halland någonstans. Där på en jätteskrotig gård med grejer överallt stod den där fuxen ensam i en hage. Jag fick rida på en äng och hoppa lite, samt sen rida henne i grimma till sommarhagen. Det jag minns starkast från provridningen var hur Fantasias stora öron var spetsade rakt frammåt när jag red, det tyckte jag var roligt. Men jag fastnade aldrig riktigt för henne direkt, så vi sa att vi skulle fundera på det. Väl hemma kunde jag inte sluta tänka på Fantasia, så vi ringde och sa att vi ville köpa henne. Men då fick vi höra att hon redan var såld.... såsom jag tänkt på den där ponnyn och längtat! Det gick en dag eller några dagar, minns inte riktigt – säljaren hörde av sig igen och sa att de som skulle köpt henne fått något i vägen. Så hon blev min i alla fall!

Som jag sa så fäste jag mig aldrig vid henne från början, det var mer den där känslan man får som liten tjej som fått sin första egna ponny. Men ju mer tiden gick, ju starkare växte känslan för den där skruttiga hästen. Nu har det gått nästan exakt tre år sedan jag hämtade hem henne. Nu finns det verkligen ingen annan ponny i världen jag önskar att jag köpt istället. Vi möter dagligen motgångar men vi kämpar och kämpar. Och nu efter tre år fylld av en massa slit, sorg och tårar – kan jag säga att jag inte velat haft något annorlunda, den största delen har ändå varit fylld av glädje. Fantasia är en sådan ponny som inte gör något gratis, ryttaren måste ha koll på exakt ALLT, annars går inget. Men jag hade inte velat ändra på det, det är helt perfekt. Det får oss samhöriga.

Jag har haft de tre bästa åren i mitt liv nu med Fantasia, och så länge hon lever kommer jag leva i oändlig lycka!

/ Josefine Pehrson
teamhusebacken.blogg.se