Till dig från mig min kära vän!

Du är underbart fin
Du är underbart snäll
Du är underbart omtänksam och du är underbart bra!

Jag är så glad att jag fått lära känna dig och bli din vän.
Att få tillbringa dagarna med dig gör mig lycklig ända in i själen. Du är en glädjespridare!
Du förstår människor, du vill hjälpa och du är bra på det. Du har hjälpt mig i svåra stunder och självklart kommer jag alltid finnas brevid dig i alla lägen. Det är bara ringa om du vill något, även om det skulle vara mitt i natten för jag står vid din sida föralltid. Du är en helt grym tjej med höga ambitioner! Du är duktig på det mesta, du måste bara våga inse det själv.

Du är perfekt precis så som du är för du är Amanda Josefsson! Du ska se ut som du gör, annars är det inte du längre utan en kopia. Varje sekund jag får tillbringa med dig gör mig så glad för du sprider en sådan glädje runt dig. När du ler så ler alla andra också! Jag vill att du ska veta vilken underbar tjej du är och att jag är så glad för att vi har har skapat så roliga minnen tillsammans.
Jag kommer nog aldrig glömma London-resan, Sälen eller när du tvingade mig att hoppa Lucky fastän du egentligen inte vågade själv och när du hoppade Hildur. Vi har mer minnen tillsammans med det skulle ta lång tid om jag skulle skriva ner alla.

Du är helt amazing Amanda!

//Ida


Sitter inte alls här med tårar i ögonen och inser ännu en gång att jag har världens bästa vänner. UNDERBARA Ida har skrivit detta, hittade det som ett utkast på bloggen. Älskar dig, så sjukt mycket!!!!!!!!!!!!! ♥
/amanda

Tjabba tjena!

Hej alla Amandas läsare! Hur mår ni? Som ni kanske vet så har Amanda inget internet, så jag erbjöd mig att skriva ett inlägg till er. Emma heter jag, jag är jämngammal med Amanda, alltså femton år och går i Amandas parallellklass. Jag har en egen ponny, som heter Pegasus. Han är en New forest valack på 11 år, vi tävlar i hoppning och just nu går det superbra. Vi har precis börjat tävla på LB nivå, och har nollat två av tre gånger, en av dem gångerna vann vi!

Som ni redan vet, så är Amanda ett stooort fan av Justin Bieber, so am I! Sedan typ två-tre månader sedan har jag ÄLSKAT Justin Bieber, helt besatt har jag varit. Amanda har alltid gillat honom, i början tyckte jag inte om honom, men efter att ha sett hans film så, ja jag vet inte vad jag ska säga. Han är så sjukt bäst! Jag har haft BieberFever, eller jag har det... Jag kommer in i sådana perioder, ibland kan jag bara ligga och gråta hela kvällarna pga Justin. I förr, förrgår fick jag reda på något HELT UNDERBART! Att Justin Bieber ska komma till Sverige nästa år den 12 Augusti. Det är inte helt klart vart han ska spela, men antagligen i Swedbank Arena som ligger i Solna. När jag fick reda på detta (genom radion) ringde jag till Amanda DIREKT och berättade... Vi har bestämt sedan innan att vi ska gå på hans konsert tillsammans, fast vi trodde ALDRIG att han skulle komma till Sverige! Detta är helt sinnesjukt och jag längtar så sjukt mycket. Vi ska bo på hotell dagen/natten innan konserten i Stockholm! :D

Här är Justins senaste video från han julalbum. Fa la la heter den ♥



Justin Bieber♥



Och här är min älskade ponny och jag♥


Ha det superbra!
/ Emma!



Yooo

Hello Bitches!
Det är Evelina som skriver. Från Rilfarna ni vet?

Lyssna på denna grymma låten medan ni läser.

Måste börja med att det var sjukt längesen jag bloggade! Över ett halvår sen som jag & Amanda bloggade på Rilfarna och jag tycker det är sorgligt att vi bara slutade för att vi blev ovänner. Vi verkligen hatade varandra, haha. Men så sjukt ovärt att vi blev ovänner & inte pratade med varandra över huvudtaget för ett halvår! Tänk hur kul vi kunde haft på hela sommarlovet, i LONDON o.s.v...
Men man lär ju sig på sina misstag, ellerhur?

För mig & Ideja går det grymt bra! Vi tränar massor för min grymma tränare Anna, och det går bara framåt helatiden. Även Anna rider henne en gång i veckan för att hjälpa mig med Idejas utveckling. Vi har hoppat flera hoppCR:er. Många har gått väldigt bra, och vissa sådär. Men vi fortsätter att träna ute på små tävlingar, innan vi börjar på dem "stora".
Jag kan även berätta för er att jag har gått & blivit dressyrnörd. Det har helt vänt om, först älskade jag att hoppa, och nu bara dressyr. Vill rida dressyr helatiden och att hoppa känns inte ens viktigt för mig längre. Fast jag hopptränar fortfarande, det är ändå kul och Ideja behöver det också. Men det är ju iofs bra, det är många som bara hopptränar utan att träna dressyr (för instruktör), vilket är värdelöst tycker jag.
Ska hitta några bra dressyrCR:er tänkte jag, så vi får prova på det också. Spännande...

Och lilla jag fortsätter plugga i skolan, allt är typ som vanligt. Vakna, skolan, stallet, hem, äta, duscha, sova. Det är så det är, och även försöka få in att plugga nu när vi har sjukt mycket i skolan. Häromdagen var vi ju på Svenska Mässan som ni säkert vet & kollade på många olika gymnasium. Jag skulle kunna tänka mig att gå;
* Vård & Omsorgs-programmet på Mimers Hus. Vill jobba m. vuxna & ungdommar.
e l l e r
* Naturbruksprogrammet på Sveriges ridgymnasium, Kungsbacka. Vill jobba med hästar, ta med mig Ideja och bo på internat där. Vore GRYMT.
Kommer bli jättesvårt att välja, inte långt kvar nu ju.



Det jag egentligen gör här är att jag skulle hälsa en sak från stackars Amanda som har problem med sitt internet, haha! ;) Ni kommer höra ifrån henne imorgon, så don't worry :D


/
Evelina



♥ Ida & Hildur ♥

Nu hade jag tänkt berätta hur allting började med underbara Hildur! ♥

Jag var på Stall Toftas ridläger för 4e gången i rad. Stallet där jag nu har varit i 6 år, där alla är som min andra familj.
Jag och en kompis ville båda ha Hildur på ridlägret, men vi tänkte absolut inte dela häst. Jag kom på en smart idé och tänkte att jag kunde smsa Johannes och fråga om jag fick ha henne på ridlägret, för kanske senare köp. Alltså känna på henne 1 vecka så att det kändes rätt. Pappa visste ingenting utan jag sa det bara till mamma. Hon var lite skeptiskt och sa att vi inte skulle ha råd att köpa häst. Kanske senare, men inte just nu sa mamma. Hon förstod ju ingenting tänkte jag. Jag som velat ha häst enda sedan jag började rida för 8 år sedan, jag ville ha häst nu, inte sen! Jag packade mina väskor och åkte iväg på ridlägret. Jag fick Hildur och det var hur kul som helst! Hildur var ju helt underbar och en i stallet sa att vi passade varandra riktigt bra. Vi var "ment to be" sa hon och jag kunde inget annat än att hålla med. Så fort jag kom hem från lägret började tjatet. Jag tjatade bara på mamma eftersom jag visste att hon skulle vara enklast att få med på noterna.
Tillslut fick jag ett - jaja, kanske! men jag säger bara kanske!
Jag blev överlycklig. Hon hade sagt kanske, men jag visste att det skulle bli som jag ville, förr eller senare!



Jag fick rida Hildur några gånger till den sommaren. Jag tillbringade nästan all min lediga tid på Tofta med Lina och Vera. Vi red ut, badade och tog bilder vid havet sent på kvällarna. Jag ville aldrig att sommarlovet skulle ta slut. Tillslut började skolan igen och hösten började närma sig. Hemma var allt som vanligt! Jag tjatade, tjatade men fick inte något mer än ett kanske. Hildur var inte ens till salu först, utan jag hade berättat för Johannes att jag gillade henne väldigt mycket och ville köpa henne. Han sa att han skulle prata med de övriga och se vad de tyckte. Jag ville verkligen ha henne, hon betydde allt för mig! Veckorna flög förbi och helt plötsligt var det semptember. Det var kräftskiva och jag fick höra utav en att Hildur skulle veterinärbesiktigas 3 dagar efter festen. Jag visste inte att han skulle göra det eftersom jag inte ens hade berättat för min pappa. Jag blev så glad, men samtidig gick jag runt med en klump i magen. Tänk om pappa skulle säga att jag inte fick köpa henne och Johannes hade trott att jag verkligen skulle köpa henne. Jag var så orolig men gömde mina känslor. Jag kunde ju inte visa det där, bland allt folk. Jag gick med ett leénde på läpparna resten utav kvällen och dagen efter grattade folk mig för att jag skulle bli hästägare. Jag mådde så dåligt. Jag började ångra allt och grät när jag kom hem. Tänk om han skulle säga nej. Ett så enkelt ord, men med så stor betydelse! Jag satte mig ner med mina föräldrar på kvällen och pratade,pratade och pratade. Dom kan inte ha förstått så mycket men jag berättade för pappa att hon skulle veterinärbesiktigas, att allting var klart. Han blev först arg, eftersom han skulle få betala allting och att jag inte hade sagt något. Att jag hade smygit med det. Men sedan sa han att jag skulle få köpa henne, eftersom hon betydde så mycket för mig. Jag studsade utav lycka och sov ingenting på natten. Hildur skulle ju besiktigas! Jag var helt säker på att det skulle gå bra, men vad skulle jag göra om det inte gjorde det? Dagen efter ringde Johannes och sa att hon hade gått igenom. Jag blev så glad att jag började gråta. Men denna gången utav lycka. Jag insåg att jag skulle få en helt egen häst! Den 19 september skrev vi på papprerna och min familj stod som ägare på Hildur Frá Hejelte. Världens underbaraste häst!♥



Vi har gått igenom så mycket! Flera gånger har allting känts så hopplöst och jag har kommit hem och gråtit för att det har gått så dåligt. Andra dagar har jag gråtit utav glädje för att jag insett hur underbart mitt liv är! Hela tiden har det varit upp-och-ner. Jag har funderat om jag verkligen skulle köpt häst, för att jag har varit så dålig. Jag har tappat min ridlust flera gånger och jag har varit så trött på att vara i stallet. Men nu, nu är jag tillbaka på rätt väg igen! Jag vill lära mig massor, jag vill rida och träna. Jag vill vara i stallet och jag vill pyssla med henne. Det känns som att jag inte vill sälja henne längre, att det var det enda som behövdes för att jag skulle inse hur bra vi har det egentligen. Okej att hon inte är en tävlinghäst, men hon kan bli fin! Nu ska hon först bantas ner och sedan ska jag träna,träna och träna ännu mera. Jag har fått tillbaka min motivation till varför jag älskar ridningen och hästarna. Det är där jag hör hemma! Så många gånger jag tänkt sluta rida, men ångrat mig i sista stund med ångesten i bröstet. Tårarna som bränt och vart så nära på att sakta börja rulla ner för min kind. Jag har inte kunnat sluta och tur är väl det. Jag har äntligen börjat rida på riktigt! Nu sitter jag inte bara där och åker med, utan nu rider jag på rikigt! Med full koll på både mig och hästen. Det är underbart!


♥ Sara, Soccan & Cabi ♥

Hejsan!

Sara Carlsson heter jag och för er som inte vet, så driver jag bloggen www.carlssonpataket.blogg.se.
Jag bor i Kalmar och har fyllt 18 år i augusti i år.. Detta innebär att jag, som alla hästmänniskor vet om, är inne på mitt sista ponnyår.

Min ena ponny, Soccan har jag haft i min ägo i lite mer än två år. Hon är en D-ponny på 144cm, född 1998. Hon har så många roliga personlighetsgrejer för sig så jag knappt kommer ihåg allt. Jag känner henne utan och innan och litar på henne. Det är många saker jag aldrig skulle göra med någon annan häst än henne. Hon älskar att hoppa på gräs (helst i ösregn), det är nästan det bästa hon vet.. haha. Vi tävlar just nu hoppning upp till LB och dressyr upp till LA.
Och Soccan är även till salu, så om någon är intresserad, är det bara att höra av sig.


Nytillskottet är krutpaketet Cabi (även känd som Pricken). Han är en sexårig C-ponny, troligtvis renrasig knabstuper. Honom köpte jag i somras som ett litet projekt. Föll pladask för hans utseende och personlighet. Han älskar att hoppa och studsar och far omkring i full fräs. Vi jobbade massor med lydnad och attityden mot hinder och det blev en enorm förbättring på de veckorna jag hann rida honom. För efter ca fem veckor jag hade köpt honom, skadade han sig i hagen och drog på sig en rejäl hovbensfraktur. Han har nu stått på boxvila i två månader och ska göra det minst lika länge till innan han ens kan få komma ut i en liten hage. Våra planer på bland annat ungponny-sm, fick skrotas och nu får vi se hur lång tid det tar innan han blir frisk. Men han är underbar att hålla på med, vill ha uppmärksamhet och pussa på alla ^^

Vi håller till på Kalmarbygdens Fältrittklubb en ridskola som ligger mitt i Kalmar, på en liten udde, som en oas bland alla hus.
Där har jag "bott" sen jag började rida. Där har jag lärt mig rida, börjat tävla och blivit kvar även som hästägare. Jag rider även lektion där nu igen, en gång i veckan, oftast på lektionsponnyerna/hästarna. Detta då jag vill rida så mycket som möjligt och rida många olika typer av hästar när man har chansen. Det är viktigt tycker jag, att inte bara bli insnöad på sin egna häst.

Jag har ridit och tävlat en mängd olika ponnyer och hästar genom åren, både ridskolans och privatägda.
Det medför att man får en himla bra erfarenhet med så pass stor variation på hästarna. Allt ifrån busiga småponnyer till stora välutbildade hästar.
Jag har lätt för att sätta mig på nya hästar och är inte rädd för utmaningar. Men det jag gillar bäst är ponnyer med lite krut i. Ston har jag också lite extra tumme med.
Utrustning och outfits är något som jag är smått beroende av, hehe. Det märker ni nog om ni börjar läsa min blogg.. Även om jag försöker att inte skriva om det allt för mycket.
Ett annat intresse som jag har är att fotografera. Jag har en Canon EOS 400D och ett telezoomobjektiv till den, som används mer än flitigt. Jag fotar hemma, på tävlingar och lite överallt :)

I min blogg så skriver jag om det jag tycker är intressant och inte en massa hokus pokus och fladder. Jag står för det jag tycker, men är inte sån så att jag inte kan ändra på mig om jag har fel. Jag försöker att hålla öron och ögon öppna för olika synvinklar på saker och ting och tar mer än gärna emot tips idéer och förslag på allt möjligt.
Att låsa sig vid sin egen åsikt och inte kunna ta emot kritik, det är inget jag står för. Öppenhet är en viktig prio.

Hoppas jag har fångat någons intresse att läsa denna ganska långa text och att det inte blev allt för tradigt, haha.
Kram Sara - carlssonpataket.blogg.se

♥ Natalie & Lurifax ♥

Eftersom jag har slutat på Allroundponnies kommer gästbloggarna här istället :)

Hejhej alla Amandas bloggläsare.

Jag fick chansen att gästblogga på denna bloggen och självklart ville jag det. Den enda jag ”känner” är Amanda, snackat lite osv. Riktigt snäll tjej det där.

I alla fall så heter jag Natalie Nygren och är 15 år, har egen ponny som jag tränar och börjat med lite små tävlingar. Vi kämpar uppåt och det har skett en enorm förändring på honom, när jag fick honom kunde han inte hoppa 40 cm och nu kan han och jag hoppa 1 meter. Jag fick honom den 12 augusti i år, han blev min födelsedagspresent.

Iallafall skulle jag berätta om en ponny vid namn Lurifax som jag hade innan som lämnade mig detta året.



Min kompis Linn hade ridit denna ponnyn innan och jag hade varit med henne nån gång och fick också rida honom och jag gillade honom. Det gick några år och jag kollade lite på hästnet en kväll och såg då att han var ute på annons, hittade han på 32a sidan. Han behövde en medryttare. Vi ringde upp Pernilla som var hans ägare. Vi åkte och provred, jag och min kompis.

Jag fastnade för denna ponnyn enormt, han var absolut speciell. Jag har aldrig träffat någon liknande ponny. Han hade gått på cirkus i några år och flera ridskolor men Pernilla ”räddade” honom när han var 13 år. Han hade blivit misshandlad innan, riktigt hemskt.

Började rida honom och det var tamejfan inte lätt i början. Vi fick verkligen kämpa med honom. Ibland väntade vi i 2 timmar för att få in honom. Man kunde inte gå rätt ut till honom i hagen för att han kunde attackera då han inte litade fullt ut på ryttare.

Vi kämpade upp vårt förtroende för varandra och det funkade, jag gav inte upp hoppet om att fortsätta rida honom. Jag älskade honom för mycket.


Vi hoppade clearrounder och fick ALLTID en rosett hem. Hade mysiga skogsturer på morgonen, på kvällen och på vintern. Han blev ibland ilsken men inte så mot mig. Någon gång bara när vi var ute och gick när han var skadad så sa jag till honom för han var dum och då drog han fram benet rakt på mitt lår och det kändes.

Han blev halt, vi trodde då att allt var slut. Vi var på Åby, men han klarade sig. Några månader efter så blev han halt igen på en träning. Becka ringde och sa att han var halt. Pernilla sa att det inte fanns mycket att göra, hon fick tårar i ögonen och berättade, då insåg man det verkligen. Men man tror ju inte, att ponnyn man älskar mest skulle försvinna. Men vi hade ännu inga klartecken hur det skulle bli.

Vi hade badat med klassen en dag och sitter på bussen hem och jag får då ett sms av Pernilla. Och det avslutas med ”Lurifax har blivit utdömd”. Jag blev så ledsen och många frågade vad som hade hänt. Att hålla i mobilen och få det sms:et, fyfan tårarna kommer bara man tänker på det.

Det sista spenderade jag mycket tid med honom, stog hela tiden och gosade med honom. Jag var så deprimerad, inget funkade i skolan och man ville bara vara med honom hela tiden. Åkte till honom efter skolan och betade. Kollade på honom och tog massa kort.

På fredagen så var det dags. Dagen innan satt jag, Becka och Pernilla uppe till 10-11 och pratade i stallet, åkte med dom hem och sov där, fy vad man sov dåligt. Gick upp tidigt och vi gick till en äng för att beta honom och spendera den sista tiden med honom, tog kort på honom och tiden närmade sig. Vi skulle åka klockan 10 ifrån stallet för vi kunde inte vara där när veterinären kom..

Det var dags, dags att lämna honom. Jag pussade och kramade honom några sista gånger och viskade i hans öra ” jag kommer alltid älska dig Lurifax ” Åh nu kommer tårarna ner från kinderna på mig :(

Jag pussade honom på hans hjärta som han hade på rumpan, började storböla och kollade på honom när jag lämnade ängen där han stod. Då insåg jag, det här var sista gången jag skulle se honom, någonsin.. Tårarna bara sprutade. Kom hem och la mig i min säng... Allt stod still och jag fattade ingenting.

På ängen, liten stund innan jag lämnade honom..

Den här ponnyn lärde mig allting. Vilka underbara 3 år jag fick med honom. Han fanns alltid där och han var så speciell, det var det man fall för, hans enorma personlighet. Det var många som sa att han var dum i huvudet och att han var konstig, men vågade dom rida honom? Nej, då hade dom kanske fattat vilken underbar ponny han var. Man ska inte döma en häst från vad alla andra tycker och säger. Är glad att jag inte lyssnade på alla andra. Det lönade sig med allt arbete man la ner på honom, han blev en annan ponny mot oss.

Fick sedan hem Haffix på foder och fick honom i födelsedagspresent. Det var den bästa presenten någonsin, han fyllde upp mitt hål i mitt hjärta och jag är tacksam att jag fick honom.

Åh vad jag saknar dig Lurifax. Kommer alltid älska dig det vet du!
1988 – 29 April 2011.
Vila i frid fina ponny..


Tack för att jag fick gästblogga på din blogg !
Här har ni även en film jag gjorde till minne av lurifax KLICKA HÄR

Här hittar ni min blogg ( KLICKA )

/Natalie ♥


Gästbloggare #2

Hej!

Jag heter Tess och bloggar på www.egnaponnysar.blogg.se . Marks är en 12 årig arabkorsning som jag har ägt sedan den 9 oktober. Denna tid har det både var motgångar och framgångar. Vi har verkligen varit med om allt, barbackaritter, ponnymammor, fälttävlan. Som sagt you name it. Nu till det jag tänkt skriva om vår historia ihop.

Jag fick Marks i oktober då jag köpte en svår ponny som var seg, men jag kände det var rätt när jag provred han var det rätt. Den känslan jag fick när jag såg han var otrolig! Men jag köpte han dock folk sa jag borde köpa en pigg hopponny då jag var en hopptjej. Men jag köpte han och trodde det skulle vara en lätt väg. Men första månaden gick han knappt i form och ännu mindre framåt! Jag grät minst 1 gång i veckan p.g.a jag kände mig så dålig... Sen kom snön och vi busade mest, men det började släppa lite. Tiden gick och vi hopptränade varje onsdagar. Som ni nog förstod så funkade inte heller hoppningen? Men ändå lyckades vi ta oss runt en 80 bana på klubb men jag var så lycklig den dagen. Det var förklass till KM för privatponnysar, men jag var så lycklig då. Vi var dubbelnolla! Som toppen på dagen vann jag den klassen. Efter ett tag orkade jag inte hoppningen när Marks bara stannade.

Då sket vi i hoppningen och red mycket dressyr för min underbara dressyrtränare Berit. Innan det red vi för en tränare, sjukt duktig men hon tävlar högt så hon har inte så mycket tid... Men just där släppte nån Marks blev finare i dressyren och vi kom runt i ett normalt tempo. Dock så fick han under denna perioden en broddskada vilket gjorde han fick stå 2 veckor, med mycket promenader men det gjorde så Marks och jag kom nära varandra. Efter detta satte vi igång han och han var så fin. Tiden tuffade på vi tränade mycket dressyr och han blev fin. Jag ingick i DIV3 laget för BRS i dressyr, men för några veckor så på ett träningsläger på Botkyrka skulle vi hoppa seriöst för första gången på länge.

Marks hoppade 90 / 1 meter banor felfritt, min duktiga hopptränare sa t.ex. " detta är en ny ponny Tess", "Ni är helt grymma ihop!". På dressyren körde vi LA övningar och detta var verkligen en milstolpe. Men 2 dagar innan lägret började hände det bästa, vi fick 68,57 i en LC:2 som räckte till en andra placering. Detta var lite om oss och hoppas du forsätter följa vår vandring mot fälttävlans toppen på www.egnaponnysar.blogg.se
På bilden är jag och min älskade ponny, som enligt mig är så nära perfekt man kan komma!

/Tess

Tipsar alla om den här bloggen, ett helt fantastiskt ekipage! ♥
Vill du gästblogga?
Skicka ditt inlägg till Amanda96_9hotmail.com!

Gästbloggare #1

Hej alla Amandas läsare :D Jag heter Olivia och är 11 år i september. Jag sköter 4 hästar som heter Pongo,Lola,Expo & Joddy.
Alla dom hästarna står i samma hage på lösdrift :)
Lola: Är en korsningsponny & hon är 19-20 år hon är 1,34 cm.lola är en fux med bläs.Lola tävlades mest i gymkhana när hon tävlades men i hoppning också ;)
Pongo: Är också en korsning tror ja :D Han är brun med bläs. Han tävlas i gymkhana & hoppning.
Expo: Expos ägare vann han på en western tävling förra året. hon har tävlat han någon enstaka gång i hoppning
tror ja :) Han är brun skäck & ser verkligen ut som en westernhäst :D
Joddy:Är en shettis på ca 2 år :D Han är svartskäck. Ja eftersom han inte kommer växa så mycket mer än vad han är nu så ska hans ägare köra in honom & så ska
han typ gå att ha  med i ponnyridning tror jag ;)
Ja rider även på en ridklubb som heter långeberga ridklubb/ridskola.

Expo.

Joddy.

Lola.

Pongo.
Om ni vill följa min vardag gå in på  www.everythinghorzes.blogg.se
/Olivia

Vill du gästblogga?
Skicka ditt inlägg till Amanda96_9hotmail.com!


RSS 2.0