There's only us, there's only this
Vårat allra sista arbete i svenskan, läs mitt tal, ta del av mina känslor. Tänk på mig idag när jag ska stå inför min klass, Paternoster, och säga detta. Tårarna kommer bränna bakom ögonlocken, det gör dom redan nu när jag skriver detta. Mina allra sista dagar i högstadiet är snart förbi. Vilken känsla, befriande men samtidigt otroligt skrämmande. Kan vi inte bara stoppa tiden just NU?
Snart har hela nian gått, det är ynka 6 dagar kvar till dagen då jag aldrig mer kommer gå i samma klass, skola eller ens i närheten av resten av min trygghet. Jag vet inte vad jag känner. Jag har velat sluta på friskolan från dagen jag började 9an, och nu är det för nära, för verkligt. Jag vill vara kvar på friskolan, jag vill inte släppa tryggheten som jag har där. Börja på en ny skola inne i göteborg/kungälv, tappa kontakten med de goa från Vinga & Paternoster.
För mig känns det bättre att vara glad, inte gråta framför alla utan vara kvar med att jag VILL sluta på skolan, allt känns så mycket lättare då. Men innerst inne vill jag bara börja böna & be Mona att jag ska få gå om nian för jag vill inte sluta. Jag vill inte! Jag kommer till och med sakna idrottshallen, jag kommer sakna att sitta uppe i Stora Salen och äta skolmat, jag kommer sakna torget, jag kommer sakna allt. Men det värsta är att när den 13 juni är här har jag inte mer någon skola, jag tillhör inget och jag kommer aldrig mer vara självklar här.
Varför tar man inte vara på saker innan det är för sent? Istället för att stanna hemma den där extra dagen för att man inte riktigt orkade, varför var man inte i skolan och njöt av att vara här? Man vet aldrig vad man har innan man förlorar det. Jag vill inte förlora detta. Jag är så avundsjuk på alla åttor, de ska bara veta vad de har framför sig, världens roligaste år! Jag har haft så kul under detta året, tillsammans med en underbar klass. Jag är så oerhört tacksam.
Tack.
Snart har hela nian gått, det är ynka 6 dagar kvar till dagen då jag aldrig mer kommer gå i samma klass, skola eller ens i närheten av resten av min trygghet. Jag vet inte vad jag känner. Jag har velat sluta på friskolan från dagen jag började 9an, och nu är det för nära, för verkligt. Jag vill vara kvar på friskolan, jag vill inte släppa tryggheten som jag har där. Börja på en ny skola inne i göteborg/kungälv, tappa kontakten med de goa från Vinga & Paternoster.
För mig känns det bättre att vara glad, inte gråta framför alla utan vara kvar med att jag VILL sluta på skolan, allt känns så mycket lättare då. Men innerst inne vill jag bara börja böna & be Mona att jag ska få gå om nian för jag vill inte sluta. Jag vill inte! Jag kommer till och med sakna idrottshallen, jag kommer sakna att sitta uppe i Stora Salen och äta skolmat, jag kommer sakna torget, jag kommer sakna allt. Men det värsta är att när den 13 juni är här har jag inte mer någon skola, jag tillhör inget och jag kommer aldrig mer vara självklar här.
Varför tar man inte vara på saker innan det är för sent? Istället för att stanna hemma den där extra dagen för att man inte riktigt orkade, varför var man inte i skolan och njöt av att vara här? Man vet aldrig vad man har innan man förlorar det. Jag vill inte förlora detta. Jag är så avundsjuk på alla åttor, de ska bara veta vad de har framför sig, världens roligaste år! Jag har haft så kul under detta året, tillsammans med en underbar klass. Jag är så oerhört tacksam.
Tack.
28 Maj 2008
Idag har jag varit en stolt ägare till världens vackraste c-ponny sto i exakt fyra år.
Tiden går så otroligt fort, jag kan inte förstå att det är fyra år sedan jag fick chocken, glädjen, tårarna i ögonen, alla känslorna kom på en och samma gång. Så mycket glädje, så mycket sorg, så mycket allting. Jag kan fortfarande inte förstå att just hon blev min. Hon är en one million dollar ponny och jag älskar henne så att det gör ont.
Första gången jag satt på henne när hon var min. <3
When my world is falling apart, when theres no light to break up the dark, thats when I look at you.
When the waves are flooding the shore, and I cant find my way home anymore thats when I look at you.
You apear just like a dream to me.
Lyckås Qlementine,
världens vackraste ponny.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket,
kan inte leva utan dig.
Du är det bästa som har hänt mig.
You're one in a million ♥
Tiden går så otroligt fort, jag kan inte förstå att det är fyra år sedan jag fick chocken, glädjen, tårarna i ögonen, alla känslorna kom på en och samma gång. Så mycket glädje, så mycket sorg, så mycket allting. Jag kan fortfarande inte förstå att just hon blev min. Hon är en one million dollar ponny och jag älskar henne så att det gör ont.
Första gången jag satt på henne när hon var min. <3
When my world is falling apart, when theres no light to break up the dark, thats when I look at you.
When the waves are flooding the shore, and I cant find my way home anymore thats when I look at you.
You apear just like a dream to me.
Lyckås Qlementine,
världens vackraste ponny.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket,
kan inte leva utan dig.
Du är det bästa som har hänt mig.
You're one in a million ♥
- ♥ '
You see that girl? She looks so happy, right? Telling jokes, smiling, have a great time and... Dying inside. She's hurt. And tired. Tired of all drama, tired of not being good enough, tired of life. But she doesn't want to look dramatic, weak and attention seeking. So she keeps it all inside. Acts like everything's perfect but cries at night. So everybody think she's the happiest person they know. That she has no problems and her life is perfect. If only they knew the truth.
- ♥ '
trust me, i know how it feels.
i know how it feels to cry in the shower so no one can hear you,
and waiting for everyone to fall asleep so you can fall apart,
for everything to hurt so bad you just want it all to end.
i know exactly how it feels.
but you just have to put that smile on your face and look forward. move on.
i know how it feels to cry in the shower so no one can hear you,
and waiting for everyone to fall asleep so you can fall apart,
for everything to hurt so bad you just want it all to end.
i know exactly how it feels.
but you just have to put that smile on your face and look forward. move on.
- ♥ '
You should step in my shoes and walk a mile. Then maybe you'll see how hard it is to hold back tears and fake a smile.
Pepp-komplex
Skulle du plastikoperera dig om det var gratis?
Varför?
Jag har komplex för min kropp, i stort sett allt. Jag avskyr mina fötter, mina ben, min mage, mina bröst, mitt ansikte, mitt hår, min vikt, min längd, mina axlar, mina armar och mina händer. Allt. Hur skrämmande är det inte? Vad har hänt med vårat samhälle när ungdomar mår dåligt över hur dom ser ut? Jag har så mycket komplex att jag i princip aldrig är med på idrotten i skolan eller äter i skolan.
Varför har man egentligen komplex då? Kolla tonårstidningarna, överallt ser du "Beach 2012", bantningstips, superskinny tjejer. Men även i vardagen, tittar man så mycket som på en godis så får man den skämtsamma kommentaren "tjockis". Även fast man inte menar något med den så kan personen med dåligt självförtroende ta åt sig. Människor tänker sig inte riktigt för vad man säger till andra, även fast man inte menar någonting illa så kan det tas på fel sätt.
Hur fan kan man peppa varandra då? Sluta med dessa "skämtsamma kommentarer? Sluta jämföra med varandra? Jag har ingen aning. Jag försöker att intala mig själv att vi alla ser ut på olika sätt & tur är väl det! Hur kul hade det vart om alla var i storlek 34 och ingen hade några som helst former? Men man vill alltid vara det man inte är.
Jag tycker det är så fel att människor ska må dåligt över att de är lite kraftigare än andra, det är INGET fel med att vara det, så länge det inte är ohälsosamt och skadligt för kroppen eller sig själv. Jag mår dåligt när jag hör människor säga att de är tjocka, när de verkligen inte stämmer. Plus att jag tycker det är fint att vara lite kraftigare, hellre det än superskinny.
Det jag vill få fram är att man ska må bra, oavsett hur man är, oavsett hur man ser ut, oavsett vem man är. Huvudsaken är att man är sig själv.
* bantinngin
Varför?
Jag har komplex för min kropp, i stort sett allt. Jag avskyr mina fötter, mina ben, min mage, mina bröst, mitt ansikte, mitt hår, min vikt, min längd, mina axlar, mina armar och mina händer. Allt. Hur skrämmande är det inte? Vad har hänt med vårat samhälle när ungdomar mår dåligt över hur dom ser ut? Jag har så mycket komplex att jag i princip aldrig är med på idrotten i skolan eller äter i skolan.
Varför har man egentligen komplex då? Kolla tonårstidningarna, överallt ser du "Beach 2012", bantningstips, superskinny tjejer. Men även i vardagen, tittar man så mycket som på en godis så får man den skämtsamma kommentaren "tjockis". Även fast man inte menar något med den så kan personen med dåligt självförtroende ta åt sig. Människor tänker sig inte riktigt för vad man säger till andra, även fast man inte menar någonting illa så kan det tas på fel sätt.
Hur fan kan man peppa varandra då? Sluta med dessa "skämtsamma kommentarer? Sluta jämföra med varandra? Jag har ingen aning. Jag försöker att intala mig själv att vi alla ser ut på olika sätt & tur är väl det! Hur kul hade det vart om alla var i storlek 34 och ingen hade några som helst former? Men man vill alltid vara det man inte är.
Jag tycker det är så fel att människor ska må dåligt över att de är lite kraftigare än andra, det är INGET fel med att vara det, så länge det inte är ohälsosamt och skadligt för kroppen eller sig själv. Jag mår dåligt när jag hör människor säga att de är tjocka, när de verkligen inte stämmer. Plus att jag tycker det är fint att vara lite kraftigare, hellre det än superskinny.
Det jag vill få fram är att man ska må bra, oavsett hur man är, oavsett hur man ser ut, oavsett vem man är. Huvudsaken är att man är sig själv.
* bantinngin
- ♥ '
Sometimes I wish I could just fast forward through time just to see if it's all worth it in the end.
Here you go bitches
Namn: Amanda Josefsson
Ålder: Snart 16
Längd: 163
Sko-storlek: 38
Född: I Göteborg
Bor: Utanför Kungälv
Gör just nu: Är i Berlin när detta inlägget pluppar upp, men när detta skrivs så bloggar jag ju ;)
Allmänna frågor:
Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Glad, positiv, peppande
Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: otålig, lite lat, lätt-irriterad
Vad är du rädd för: Ormar, kryp & mörker
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Mitt hår på fredag! Haha!
Det roligaste jobbet du haft/har: Har bara haft ett jobb, så Tofta Herrgård ;)
Har du körkort och egen bil: Nej, inte än
När tod du ditt körkort: Har inte tagit det ännu
När grät du senast: Igår till Gossip Girl
När skrattade du senast: För 10 minuter sedan
Vem åkte du bil med sist: Mamma
Vem åt du mat med sist: Mamma & Ulf
Vem sov du hos sist: Asker
Vem sov hos dig sist: Ida SJ
Vad var du rädd för när du var liten: Typ allt
Vad ville du, som liten bli när du blev stor: Lärare
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: En gång när jag var mini-liten vad jag vet
Värsta smärtan du råkat ut för: Haha, det enda jag kan komma på är min piercing i naveln :p
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: När jag fick Qlempan <3
Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: Massor, lite för personligt för att skrivas ut här. Men en grej gör mig arg varenda dag- JONAS, min JÄVLA mentor som jag bara vill skjuta HÅRT i huvudet. Helt jävla värdelös.
Har du någonsin sportat: Haha, ja
Någon du ser upp till: Mamma, Natta, Cissi, massor!
Vad finns alltid i din handväska: Plånbok, hörlurar, parfym, laddare, smink, plattång
Har du varit utomlands någon gång: Ja
Vilken plats var finast: Älskar Grekland
Största stad/städer du varit i: Hmm, vet inte?
Lite mer personliga frågor:
Har du någonsin tagit eller provat droger: Nej
Rökt: Ja, vidrigt
Snusat: Ja, vidrigt
Druckit: Ja
Har du piercing eller tatuering: Öronen, naveln & tungan, nej.
Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask:
Finaste komplimang du fått: Att jag är perfekt precis som jag är
Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: Ja
Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: Ja
Har du någonsin fejkat en orgasm: Oskuld
Hur många sex-partners har du haft: Oskuld
Antingen-eller-frågor:
Storstad eller landet: Mellan land & storstad
Hamburgare eller pizza: Hamburgare
Kött eller fisk: Fisk
Hund eller katt: Katt
Aftonbladet eller expressen: Aftonbladet
McDonalds eller MAX: McDonalds
Vin eller Öl: Vin
Charter- eller skidsemester: Charter
Sverige eller Utlandet: Utlandet
Sport eller nyheter: Nyheter
Hockey eller fotboll: Fotboll
Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Mörkhåriga
Sommar eller vinter: Sommar
Vår eller höst: Vår
Flyg eller tåg: Tåg
Bil eller buss: Buss
© by Amanda
Störningsmoment
Alla har vi en sådan där vän som vill att hela världen ska cirkla runt just sig själv. Är inte det så jävla irriterande att man blir spyfärdig? Det känns som att personen kan göra vad tusan som helst i försök att få uppmärksamhet. Sådana personer får inte min uppmärksamhet utan jag blir bara trött och går därifrån. Men när man i hopp om att få uppmärksamhet fejkar, leker, playar och snackar skit, då är man slut. Jag orkar inte ge någon som helst respekt till människor som inte kan ge respekt & uppmärksamhet tillbaka. Så lilla miss know it all, lägg ner med det du försöker göra, ditt spel du håller på med, innan det är försent. Dina vänner har tröttnat på denna leken nu.
Game over bitch.
Game over bitch.
- ♥ '
I missed you then, but screw you now. I'm better than ever, happier than before & it's all cause I don't have to deal with your shit anymore
Våga stå upp
Gammalt inlägg från Hösten 2011!
Tror aldrig jag har vart såhär personlig på bloggen förrut.. Så ja, tänkte det var dags att låta er se saker från mig som 15årings perspektiv!
Jag är en riktig fegis, jag vågar inte stå ut överhuvudtaget. Så ofta när jag ska köpa kläder, väljer jag alltid bort det med färg för att det syns mest. Jag vill inte sticka ut & synas. Men ändå vill jag det, jag vill få min röst hörd och jag vill att folk ska veta vart jag står. Det är nog anledningen till att jag bloggar, väcka reaktioner och att veta att mina åsikter faktiskt uppskattas av någon.
När jag skulle på ridläger i somras var jag så nervös, jag satt och grät innan för att jag var orolig att de andra på lägret skulle tycka att jag hade fula grejer. Nu på tävlingen på Troya var jag osäker på min utrustning, tänk om min matchning var för mycket? Jag är väldigt osäker när det gäller ytlighet och är grymt lättpåverkad av andras åsikter.
Jag har ett skyddande "skal" runt om mig hela tiden, jag skrattar och flummar hela tiden enbart för att folk inte ska se min insida, jag är inte världens flummigaste tjej. Jag är seriös och kan ta saker på fullaste allvar, men det är när jag är "lugn" och seriös som folk ser min osäkra sida. Det är många som har sagt: "Hur kan du vara så självsäker? Du verkar inte bry dig ett dugg av vad andra tycker". Människor som inte känner mig bra tror att jag har världens bästa självförtroende, inte bryr mig ett dugg om folks kommentarer, men det gör jag. Jag låter i princip inga komma nära mig, det finns inte en enda människa på hela den här jorden som vet allt om mig. Det finns delar av mitt liv som några vet lite av, men jag håller det mesta för mig själv. Jag har svårt att lita på folk helt enkelt.
Men någonstans känner även jag att det är löjligt att vara såhär osäker, det är pinsamt att inte kunna prata inför klassen. Det är pinsamt att känna ångest inför varje tävling. Det är pinsamt att sitta och gråta inför något som ska bli sommarens höjdpunkt.
Men vad kan man egentligen göra för att förbättra sitt självförtroende? Ja du, jag har inte en aning.
Antar att det gäller att våga tro på sig själv. Men det är inte så lätt som det är sagt. ♥
Tror aldrig jag har vart såhär personlig på bloggen förrut.. Så ja, tänkte det var dags att låta er se saker från mig som 15årings perspektiv!
Jag är en riktig fegis, jag vågar inte stå ut överhuvudtaget. Så ofta när jag ska köpa kläder, väljer jag alltid bort det med färg för att det syns mest. Jag vill inte sticka ut & synas. Men ändå vill jag det, jag vill få min röst hörd och jag vill att folk ska veta vart jag står. Det är nog anledningen till att jag bloggar, väcka reaktioner och att veta att mina åsikter faktiskt uppskattas av någon.
När jag skulle på ridläger i somras var jag så nervös, jag satt och grät innan för att jag var orolig att de andra på lägret skulle tycka att jag hade fula grejer. Nu på tävlingen på Troya var jag osäker på min utrustning, tänk om min matchning var för mycket? Jag är väldigt osäker när det gäller ytlighet och är grymt lättpåverkad av andras åsikter.
Jag har ett skyddande "skal" runt om mig hela tiden, jag skrattar och flummar hela tiden enbart för att folk inte ska se min insida, jag är inte världens flummigaste tjej. Jag är seriös och kan ta saker på fullaste allvar, men det är när jag är "lugn" och seriös som folk ser min osäkra sida. Det är många som har sagt: "Hur kan du vara så självsäker? Du verkar inte bry dig ett dugg av vad andra tycker". Människor som inte känner mig bra tror att jag har världens bästa självförtroende, inte bryr mig ett dugg om folks kommentarer, men det gör jag. Jag låter i princip inga komma nära mig, det finns inte en enda människa på hela den här jorden som vet allt om mig. Det finns delar av mitt liv som några vet lite av, men jag håller det mesta för mig själv. Jag har svårt att lita på folk helt enkelt.
Men någonstans känner även jag att det är löjligt att vara såhär osäker, det är pinsamt att inte kunna prata inför klassen. Det är pinsamt att känna ångest inför varje tävling. Det är pinsamt att sitta och gråta inför något som ska bli sommarens höjdpunkt.
Men vad kan man egentligen göra för att förbättra sitt självförtroende? Ja du, jag har inte en aning.
Antar att det gäller att våga tro på sig själv. Men det är inte så lätt som det är sagt. ♥
Vila i frid
Vila i frid Rebell & Bubblan! <3
29 Mars 2012..
Saknar dig Rebell & du har satt djupa spår i mitt hjärta. Kommer inte glömma dig. Hoppas ni båda har det fantastiskt bra på trapalandas evigt gröna ängar. Älskar er <3
Rich Diamond <3
F. 2004 - 2012
Vila i frid älskling
Yesterdays gone, we gotta keep moving on, i'm so thankful for the moments, so glad I got to know you.
The times that we had, I keep like a photograph, I hold you in my heart forever, I'll always remember you.
4 år senare, fortfarande gör det lika ont att tänka på dig. Jag är tom på ord, tom på allt. Jag trodde aldrig att det skulle ta sådan här lång tid att läka ett sår, men varje år, varenda 11 April tänker jag extra mycket på dig. Det går inte en dag utan att du är i mina tankar, underbara, fina, älskade, bästa Babycham. ♥ Jag skulle göra vad som helst för att få ha dig hemma, veta att du har det bra, att vara i din närhet. Världens bästa ponny!
Varför var jag inte gladare under den korta tid jag fick ha dig? Varför spenderade jag inte mer tid hos dig? Varför tog jag inte vara på våran tid?! Jag ångrar mig så jävla mycket att jag inte var hos dig mer, att jag inte red dig mer. Men nu finns det ingen chans i världen att jag kan ändra på det. Jag kommer alltid att komma ihåg dig, fina hästen. Alltid. Alltid minnas våra galenskaper, alltid minnas alla ridläger, alltid minnas alla hoppträningar, alltid minnas ALLT med dig. Du lärde mig grunderna till allt. Du var min bästavän på den tiden. ♥
Varför måste allt ta slut så fort? Varför kan man inte bara spola tiden tillbaka och återuppleva alla minnen. Den här tiden kommer aldrig mer tillbaka, 2006-2008 var de bästa åren i mitt liv. Jag var så glad att jag fick ha dig, jag var så lycklig att få ha dig som min egen. Men det tog slut alltför fort, 15 år gammal blev du. Det är alldeles för kort.
Jag kommer ihåg, kristallklart, sista ridturen. Jag red ut ensam till havet. Det var första gången på länge som det var så att man kunde rida på stranden. Det var 4 dagar innan olyckan. Aldrig visste jag att fyra dagar senare skulle jag aldrig mer få se dig. Jag skulle få stå i stallet, skura bort ditt blod utan att jag visste. Jag visste ingenting. Jag fick en chock när jag fick reda på det. Än rinner tårarna. Kära Ellen, varför blev det såhär? Det var inte dags än. Det var det inte. Världen är så orättvis!
Jag älskar dig min fina vän. Nu och föralltid. Jag hoppas vi en dag ses bland molnen. Jag kommer aldrig glömma dig, du finns alltid med mig & Trevina. Du är bäst.
Beroende av...
..Gossip Girl
..2 and a half men
..Twilight
..Facebook
..Min iPhone
..Musik
..2 and a half men
..Twilight
..Min iPhone
..Musik
2012's citat
I'm just going to learn how to expect the lowest out of people I thought the highest of.
Jag älskar att läsa quotes, gör det varje kväll, men detta har fastnat i mitt huvud sedan jag såg den för första gången i slutet av 2011, och den har hjälpt mig sjukt mycket. Och den är SÅ sann.
Jag älskar att läsa quotes, gör det varje kväll, men detta har fastnat i mitt huvud sedan jag såg den för första gången i slutet av 2011, och den har hjälpt mig sjukt mycket. Och den är SÅ sann.
Don't cry, just say fuck you and smile.
True words.
GET A LIFE.
Jahopp, uthängd på en idiotisk skvallerblogg igen. Somliga människor bör skaffa ett liv snarast, jag förstår inte? Hur kan man på fullaste allvar hänga ut en människa, som de inte känner och inte har en aning om bakgrunden? IOCHFÖRSIG tog denna bloggare "bara" bilder på mig när jag var LITEN, så det rör mig inte så mycket i ryggen ändå, men på de människor som faktiskt är i den åldern de är nu då? Hur fan tror ni att det känns för dom?
Som tur är har jag satt bästa Hanne på detta uppdraget att anmäla denna bloggen. Jag själv förstår inte hur man gör eftersom jag är en blogg.se-bloggare medan hon bloggar på blogspot. Jag är oändligt tacksam!! Även fast det inte betyder så mycket för mig, ska fan inte folk få tro att de kan skriva & göra som de vill med MINA bilder och MIN text. Jag förstår inte ens hur man kan göra så. Är inte så jävla kul att få ett SMS på matte-lektionen idag att jag borde kolla den idiotiska bloggen jag blev uthängd på igår också. Jahopp, sedärja! Ett inlägg att jag tydligen inte kan rida en häst i form. Det värsta är bara att jag VET att det är någon jag VET som har den där bloggen, eftersom personen uppenbarligen läser min blogg, eftersom att det är bilder jag har lagt ut på MIN blogg, och ingen annan har lagt ut någon gång! :S Så om du driver bloggen ryttarmosaren, lägg ALDRIG mer ut bilder på mig utan mitt tillstånd.
Som tur är har jag satt bästa Hanne på detta uppdraget att anmäla denna bloggen. Jag själv förstår inte hur man gör eftersom jag är en blogg.se-bloggare medan hon bloggar på blogspot. Jag är oändligt tacksam!! Även fast det inte betyder så mycket för mig, ska fan inte folk få tro att de kan skriva & göra som de vill med MINA bilder och MIN text. Jag förstår inte ens hur man kan göra så. Är inte så jävla kul att få ett SMS på matte-lektionen idag att jag borde kolla den idiotiska bloggen jag blev uthängd på igår också. Jahopp, sedärja! Ett inlägg att jag tydligen inte kan rida en häst i form. Det värsta är bara att jag VET att det är någon jag VET som har den där bloggen, eftersom personen uppenbarligen läser min blogg, eftersom att det är bilder jag har lagt ut på MIN blogg, och ingen annan har lagt ut någon gång! :S Så om du driver bloggen ryttarmosaren, lägg ALDRIG mer ut bilder på mig utan mitt tillstånd.
Mandieh
Låten är kärlek! ♥
2012 är mitt år, så är det bara. Jag ska göra detta året till det bästa jag någonsin vart med om, ifall det eventuellt blir det allra sista vi lever. Jag ska våga ta risker, våga chansa, våga stå för mig själv och göra det jag vill, jag ska inte göra saker enbart för att göra andra lyckliga, jag ska fightas bredvid mina vänner och veta vart jag har varenda en. Pratar folk bakom ryggen på mig, kan de förvänta sig att jag inte kommer acceptera det längre. Nu är jag ett år äldre, ett år mognare, ett år klokare.
Haha, überglad tjej från London! ;)
Life is short, so live it up, drink it down, laugh it off, avoid the bullshit, take chances and never have regrets. Because at one point everything you did was exactly what you wanted.
♥
Sometimes you have to let go to see if there was anything worth holding on to. ♥
2012
GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!
Jag ser verkligen 2012 som en chans att jag ska bli bättre, ta tag i grejer, och helt enkelt få en ny start på livet. 2012 är mitt år. 2011 var inget roligt år, så jag hoppas verkligen att 2012 blir så mycket bättre.
Men för att det ska bli någon förändring kommer härmed mina nyårslöften!
* Ännu mer våga stå upp för mig själv & mina åsikter.
* Komma igång med hästarna ordentligt, även fast vintern/hösten inte är det roligaste så får jag kämpa ändå.
* TA TAG I SKOLAN!
* Vara snällare mot mor min.
* Göra saker som gör MIG glad och inte för alla andras skull.
* Börja träna & äta mindre onyttigheter.
* Börja kommentera alla bloggar jag läser otroligt mycket mer, feedback!
* VÅGA VARA MIG SJÄLV.
Jag är Amanda. Detta är min blogg. Mina åsikter & tankar. Mitt år.
Jag ser verkligen 2012 som en chans att jag ska bli bättre, ta tag i grejer, och helt enkelt få en ny start på livet. 2012 är mitt år. 2011 var inget roligt år, så jag hoppas verkligen att 2012 blir så mycket bättre.
Men för att det ska bli någon förändring kommer härmed mina nyårslöften!
* Ännu mer våga stå upp för mig själv & mina åsikter.
* Komma igång med hästarna ordentligt, även fast vintern/hösten inte är det roligaste så får jag kämpa ändå.
* TA TAG I SKOLAN!
* Vara snällare mot mor min.
* Göra saker som gör MIG glad och inte för alla andras skull.
* Börja träna & äta mindre onyttigheter.
* Börja kommentera alla bloggar jag läser otroligt mycket mer, feedback!
* VÅGA VARA MIG SJÄLV.
Jag är Amanda. Detta är min blogg. Mina åsikter & tankar. Mitt år.
