Våga stå upp
Tror aldrig jag har vart såhär personlig på bloggen förrut.. Så ja, tänkte det var dags att låta er se saker från mig som 15årings perspektiv!
Jag är en riktig fegis, jag vågar inte stå ut överhuvudtaget. Så ofta när jag ska köpa kläder, väljer jag alltid bort det med färg för att det syns mest. Jag vill inte sticka ut & synas. Men ändå vill jag det, jag vill få min röst hörd och jag vill att folk ska veta vart jag står. Det är nog anledningen till att jag bloggar, väcka reaktioner och att veta att mina åsikter faktiskt uppskattas av någon.
När jag skulle på ridläger i somras var jag så nervös, jag satt och grät innan för att jag var orolig att de andra på lägret skulle tycka att jag hade fula grejer. Nu på tävlingen på Troya var jag osäker på min utrustning, tänk om min matchning var för mycket? Jag är väldigt osäker när det gäller ytlighet och är grymt lättpåverkad av andras åsikter.
Jag har ett skyddande "skal" runt om mig hela tiden, jag skrattar och flummar hela tiden enbart för att folk inte ska se min insida, jag är inte världens flummigaste tjej. Jag är seriös och kan ta saker på fullaste allvar, men det är när jag är "lugn" och seriös som folk ser min osäkra sida. Det är många som har sagt: "Hur kan du vara så självsäker? Du verkar inte bry dig ett dugg av vad andra tycker". Människor som inte känner mig bra tror att jag har världens bästa självförtroende, inte bryr mig ett dugg om folks kommentarer, men det gör jag. Jag låter i princip inga komma nära mig, det finns inte en enda människa på hela den här jorden som vet allt om mig. Det finns delar av mitt liv som några vet lite av, men jag håller det mesta för mig själv. Jag har svårt att lita på folk helt enkelt.
Men någonstans känner även jag att det är löjligt att vara såhär osäker, det är pinsamt att inte kunna prata inför klassen. Det är pinsamt att känna ångest inför varje tävling. Det är pinsamt att sitta och gråta inför något som ska bli sommarens höjdpunkt.
Men vad kan man egentligen göra för att förbättra sitt självförtroende? Ja du, jag har inte en aning.
Antar att det gäller att våga tro på sig själv. Men det är inte så lätt som det är sagt. ♥
Amanda, du är så galet underbar, inte många är det samma i skolan som hemma. jag är en ingen självsäker person och låter också mig själv gömmas bakom mitt spralliga jag. det är bara få kompisar som jag kan prata med om vad jag egentligen tycker. Jag står en timma framför garderoben varje morgon och har ångest för att jag inte vet vad jag ska välja för kläder, jag vill se bra ut och har en speciell smak, men vågar inte ha de kläderna jag känner för, t.ex mjukisbyxor. jag kan gråta hur lätt som helst bara för en liten sak, om ngn t.ex säger till mig att jag gör fel. jag vill vara perfekt i andras ögon men det är aldrig någonting som kommer hända. jag vill va en person som inte har några synliga dåliga sidor. Man vill ju också visa sig för killarna och inte bara tjejkompisarna. men det är inte lätt. jag har lärt mig att man inte ska leta efter killar. Killar ska gilla en för den man e, och det gäller alla. Man ska kunna vara sig själv mot alla och om personen inte gillar det så är det ju deras problem. alla äkta vänner ska gilla en för den man e, annars är dom inte någonting att ha. Amanda, var dig själv, jag vet att du delvis är en sprallig och go person, visa vem du egentligen är i skolan och låt dig inte bli ned tryckt. du är underbar <3 vi älskar dig för den du är och låt dig inte påverkas av andra <3 <3 <3
Jag säger detta till dig varje dag och säger det nu en gång till för att jag tycker såhär!
DU är vacker och unik! Du är du och det är den enda som betyder något! <3
jag är precis likadan, men om det visas eller inte vet jag inte <3
Svar till dorisgörmat: På något sätt känns det "skönt" att jag inte är ensam, men ändå ska INGEN behöva känna såhär. Det är en kamp varje dag att våga vara sig själv, du förstår vad jag menar. :P
Skulle vara kul ifall du ville avslöja dig, har ingen aning om vem du är men du verkar ju veta vem jag är? :D tusen kramar till dig!
Svar till anonym: kram <3
mycket det du säger stämmer in på mig med , inte för detta handlar om mig , det handlar om dig.
Du är liksom helt underbar person, du kan fixa detta det vet jag !
Jag litar på dig , jag älskar dig även om jag inte visa det , eller om du ser de.
En ska kan jag säga :
Är att jag vågar inte alltid vara mig själv.
Med alla , jag är ganska tyst av mig.
Men som sagt detta handlar inte om mig det handlar om min underbara vän amanda ! <3
Detta kan du behöva , jag älskar dig ! <3
Jag kan skriva ett inlägg på bloggen om det om du vill ?.. då härmar jag dig känner jag .. :/
Min älskade Manda! Älskad är du iaf, det ska du veta!
Jag känner igen mig väääldigt mycket i texten. Men det är sånt som jag inte brukar prata om, det känns lättare att folk "tror" att jag är en tuff, rolig, glad och sprallig tjej (visserligen är jag ju det), men det finns en insida också, som jag aldrig vill visa.
Förresten, det jag skulle säga!
Skillnaden på Självförtroende och självkänsla!
Självförtroende är vad vi kan göra och hur vi tror att vi kan göra. Tex prov, tävla, rida mm. Alltså prestationer.
Självkänsla är hur man känner sig värdeful utan prestationer, att man duger som den man är och känner sig själv och känner sig stark inombords.
HAHAHAHAHAAA om du ville veta!!
Känner exakt samma !
363 days later. Here i am once again, torning to pieces
