Allt här i livet har en mening, allt har ett öde.

Det måste finnas en mening med att jag varje dag ska må dåligt på grund av Justin Bieber. En kille jag aldrig har träffat, aldrig pratat med, som inte har en aning om att jag ens existerar. Han älskar jag. Han lever jag för. Jag skulle kunna offra mitt liv för honom. Han har genom att bara vara han hjälpt mig genom så mycket, men så många gånger jag har gråtit mig till sömns, just på grund av honom. Att höra hans röst är helt obeskrivligt, att höra honom prata, twittra, facebooka eller vad som helst får min mage att pirra.


Tänk att det är JUSTIN BIEBER som har skrivit dessa orden. Hur knäppt är inte det? Han är så jäkla nära fast så jäkla långt bort. Obeskrivlig känsla..

Jag har älskat Justin i 1,5 år nu, och mer kommer det att bli. Jag kommer aldrig någonsin att släppa honom, trots att jag försökte för ett tag sedan. Det går inte. Direkt efter jag hade sagt det så mådde jag DÅLIGT. Jag är inte redo att kunna gå vidare utan honom. Han är en del av mig och det kommer han alltid att vara. Han finns alltid i mina tankar.  Jag kan nästan alla av hans låtar utantill, räcker att höra första tonen i en låt och jag vet exakt vad den heter.

Ni kan inte ana hur det känns att varje dag få höra hur dålig han är, att folk hatar honom, att han är bög, sjunger som en tjej och jag vet inte allt vad det är. Jag önskar så jävla väl att alla de idioterna som säger så - en dag kommer få de orden upptryckta i ansiktet. Justin är inte värd att få såna ord kastade på sig, han har inte gjort ett jävla skit. Han är en kille som följer sina drömmar och fick dom uppfyllda. Om man inte gillar honom - behöver man inte gå runt och snacka om det. HAN HAR OCKSÅ KÄNSLOR.

En dag ska jag träffa den här killen, det är bara så.
Det är inte meningen att jag ska gå här och gråta mig till sömns på grund av honom.

One day when the sky is fallin, I'll be standing right next to you.
Once a belieber - always a belieber.