Jag minns den där idiotiska kvällen så jävla väl, jag bestämde mig för att släppa ut dig utan broddar, det fanns nästintill ingen is kvar i hagen. Du hade klarat dig hela natten, men just när vi skulle in från hagen tog jag en annan väg utan den vanliga, för att den vanliga var så lerig. Självklart var det en isfläck just där du trampade och du var så nära på att ramla omkull, som tur var återfick du balansen efter att ha gått ner på knän och sparkat förgäves. Därefter var du halt, det var början till hela den här jävla skadan du har. Så otroligt ovärt. Alltihopa är mitt fel. Det blev en lång vila och därefte rmycket promenader. Varje dag masserade jag dig och gav dig så mycket tid jag bara kunde.

Ser ett ridpass 5 veckor efter "första" skadan. Travade för första gången. Nu är det ett år sedan jag travade på dig, ett år sedan och 1 månad sedan jag galopperade på dig.

När dagen kom och massören kom tillbaka för att kolla på dig var jag nästan 100% på att du var frisk igen. Precis vid stalldörren var det en jävla isfläck, jag hann inte reagera innan du trampade på den och halkade med exakt samma ben som förra gången. Skadan gick upp igen.

Vi beslöt oss för att åka in till Alé Djurklinik för att kolla upp vad det kan vara. Resten vet ni och här är vi nu, exakt ett år senare.