Alla har känt svartsjuka någon gång, ingen kan förneka det. Vem har inte blivit avundsjuk någon gång när en kompis fått en ny häst, en ny kamera, en iPhone eller nya kläder! Tyvärr är det en sådan värld vi lever i, att avundsjuka är en del av våran vardag. Men att kunna sjunka så lågt till att snacka skit, uppdatera sin facebook med någon text, skriva blogg-inlägg, säga taskiga saker och bara vara allmänt otrevlig pågrund av svartsjuka är INTE okej.

Jag tror & hoppas att det är en mognadsgrej, för nu på sista tiden har jag inte känt någon som helst avundsjuka för något. Alla är olika, alla har olika förutsättningar och så är det bara. Bara för att Lina Asker har världens finaste hår, Emma Breitenfellner har världens snyggaste ridstövlar, Malou Holmensköld har världens vackraste leénde, Ida Alaiso har världens finaste kläder och att Matilda Olsson är världens flummigaste människa gör inte det MIG till en sämre människa och att JAG får ett sämre liv för det. Varför inte glädjas åt DERAS egenskaper/grejer istället för att känna avundsjuka? Jag blir glad över att mina vänner får högsta betyg, vinner en tävling, får en ny häst eller vad tusan de nu får som inte jag får. Är de glada - är jag glad.

Alla är vi olika, ser olika ut och tycker olika. ♥

En annan grej som inte hör så mycket till ämnet "svartsjuka" men hänger ihop med ämnet vänner, är att jag har märkt att efter jag blev ovän med Evelina fick jag mycket fler vänner, men nu när vi blivit vänner igen är det jag säger bara några som drar sig lite mer undan igen. Jag vet inte varför, men jag hoppas att de fattar snabbt att jag är samma person som jag ALLTID har varit och kommer ALLTID att vara, oavsett vilka jag umgås med. :)
Har även pratat med de flesta personerna jag menar, så nej ingen dubbelmoral hos mig inte! Ska prata med de andra också. :) Om man inte vet vart man har varandra pga att man umgås med någon annan - då är man kanske inte så bra vänner man först trodde.