snart har hela nian gått, det är ynka två veckor kvar till dagen då jag aldrig mer kommer gå i samma klass, skola eller ens i närheten av resten av min trygghet. jag vet inte vad jag känner. jag har velat sluta på friskolan från dagen jag började 9an, och nu är det för nära, för verkligt. jag vill vara kvar på friskolan, jag vill inte släppa tryggheten som jag har där. börja på en ny skola inne i göteborg/kungälv, tappa kontakten med de goa från Vinga & Paternoster.

för mig känns det bättre att vara glad, inte gråta framför alla utan vara kvar med att jag VILL sluta på skolan, allt känns så mycket lättare då. men innerst inne vill jag bara börja böna & be min rektor att jag ska få gå om nian för jag vill inte sluta. jag vill inte!